koolaida

Jag är inte lika ball längre.

Ett nytt liv har börjat och därmed avslutar jag den här bloggen.
Jag fortsätter på förändringen här istället.

Jag fick aldrig chansen att se Allis som kattunge, men hennes förra matte skickade mig en bild.
Jag vet inte om jag har sett något sötare än detta.

Dom sitter här ute i busken och vill ha mat, dom tittar ner i tomma blomkrukor ihopp om att finna något smarrigt.
Jag älskar dom små liven.
Men så sitter mördaren här inne och smyger bakom blomkrukorna, segare än en sengångare.
Hon älskar också pippifåglar, inte som jag gör och inte som föda.
Hon, Allis älskar dem för att hon är född sadist, född för att plåga dom som är mindre än henne själv.
Fast jag älskar henne.

Jag älskar även detta:

Jag tog bort detta inlägg

En stor sorg för mig är att jag inte kan vara jourhem längre för herrelösa katter.
Så kan inte nån annan ta min plats?

Gå in på Sundsvalls djurhems hemsida och signa upp för att bli jourhem.
Kom igen nu.

Snälla Gud, ge mig tillbaka min kropp, snälla ta bort alla överflödiga 10 kilon från ansiktet som har satt sig på kinderna.

Tack för mig.

När man är på sjukhus så märker man ganska snabbt att det finns vissa yrkeskategorier som anser sig vara bättre än andra.
Lägst i rang ligger väll en sån som jag, en uska elev.
Man behöver inte säga hej till mig, för jag är tydligen en nobody.
Överlag så är dom flesta trevliga faktiskt.
Jag fick höra idag av en sköterska att hon inte brydde sig om vad eleverna heter. Jaha liksom? Där stod jag.
Det finns en kille, en STläkare som ska vara två veckor på samma mottagning som jag är på.
Idag fick jag vara på ett annat ställe där det pågår mer sårbehandling.
Tro på fan att den där muppen kommer dit också på morgonen.

Jag började att ogilla honom när han kom in i måndags under en pågående behandling och stod och nynnade som en annan fjant! Så totalt respektlöst med tanke på att det var en plågsam behandling för patienten.

Men idag så slog han alla rekord.
Ett bensår skulle behandlas och vi var många inne i rummet, två sköterskor, två läkare, två nissar till, en dist. sköterske studerande och så jag. Och så kom st läkaren in också, det vart så många i rummet så för att inte vara i vägen för arbetet som skulle utföras så ställde jag mig lite bakom, i döröppningen. Då kom idioten in och så tittade han mig i ögonen och så stängde han dörren!?! Va?? Fattade jag rätt? Bestämde han att jag inte fick vara med?
Han som bara står där och skiter fullständigt i patienten och läser nån fånig broschyr medans jag faktiskt hade stått och försökt att vara ett stöd för henne medans hon vred sig i smärtor.
Usch, jag blir så uppretad.

Idag var det första dagen på praktiken.
Det första jag var med om var en pytteliten operation, det var väldigt intressant och jag stod där som ett fån och glodde.
När det lilla såret skulle sys igen så började jag att känna mig yr och jag började att svettas, mina underarmar vart blöta och jag kan lova att jag aldrig har svettats så mycket någon gång förut.
Så himla märkligt med tanke på att jag inte alls tyckte att det var äckligt.
Men jag höll alltså på att svimma.
Jag frågade om jag fick sätta mig ner och sköterskan frågade ifall jag skulle svimma.
Nej nej, sa jag. Jag har bara lite ont i magen.
Jag kunde ju inte erkänna att så var fallet, att jag är en mes.

Sådana finns helt enkelt inte längre.
Igår drack jag två öl, 0,05% och alkoholfri glögg men jag kan säga er en sak. Det var fest ändå.

Jag tänkte på det här med alkoholvanor och sånt.
Första gången någon köpte ut åt mig så var jag 15 år, just därför så tänker jag inte berätta vem det var.
Jag och Johanna skulle på fest och hon bar påsen. Den första snön hade fallit och vips så ramlade Johanna och slog sönder innehållet i påsen.
Jag tror att vi hade två alkoläsk var i den där. Surt sa räven.

Så gick det några år och för en standard fest så krävdes det en liter åkesson vitt vin och fyra 7,2. Det var rejält på den tiden om jag hade druckit det nu så hade jag fått åka in direkt på sjukhuset för magpumpning.
Ibland fick mina stckars föräldrar komma och hämta mig för jag hade blivit fyllesjuk mitt i natten.
Jag minns en gång när pappa dagen efter frågade hur mycket jag hade druckit egentligen. Fyra starköl svarade jag och ljög.
Åh herregud, tyckte pappa, det var mycket. Tänk om han hade vetat att det var + 1 liter vin också.
Huvaligen.

Mitt barn ska aldrig få dricka alkohol innan den dagen då hon fyller 18 år.

Resan.
Det var ett skämt, jag la på luren på en gång.

I förrgår så träffade jag på en gammal arbetskamrat på stan.
Vad fint att se dig, nu känner man igen dig i ansiktet igen.
Jaha, tyckte jag, är jag lika fet som jag var förut.
Nej nej, det var bara det att du var så insjunken i ansiktet förut.

Det är precis vad en tjej som går upp i vikt vill höra, tack!

Annars så äger jag min nya första skruvdragare, det är jag väldigt glad för även om jag känner att jag inte är på världens bästa humör idag.

Och så har jag fått min nya Herman Düne skiva!
Nu ska jag lyssna på den.

Min lärare är en väldigt klok kvinna.
Det är jävlar anamma i henne och hon skulle aldrig ta skit.
Hon är väldigt säker i sina åsikter och det måste jag säga att jag ser upp till henne för det.

Igår avverkade jag hela MÄSKen med henne.
Där var vi väldigt överrens om allt.
Hur skulle jag ta hand om Mohammed som är på äldreboendet?
Jag är anställd för att ta hand om människor och då ska jag göra det också, det är inget mer med det, alla ska behandlas lika.

Många saker hon säger fastnar där inne i hjärnkontoret.
Hon tvivlar på religionen, den vi människor kan bli slavar under.
Hon sa det igår att om en människa skulle gå runt och berätta om sina syner så skulle denne sättas in på psyket på en gång, men i kyrkan är det helt ok för en präst att prata om det, folk lyssnar på honom.
Man tar i hans/hennes ord och tror på dom.

Om man flyttar till en annan kultur, behöver man ändra på sig då?
Nej, givetvis inte så länge man följer det landets juridiska lagar.

Anledningen till att jag skriver sånt här nu är att i veckan fick jag en liten chock, ang det här med tro.
Och det slutar inte.
Åhh, jag blir så provocerad!
Jag blir galen!
Jag blir arg!
Hur ska jag kunna förhålla mig till denna människa i framtiden?
Hur kan man bli så "lurad"?
Jag brukar inte vara den som lägger mig i vad andra väljer att göra men det här går ju till överdrift.
Jag är så fruktansvärt jävla förbannad.

...komma i ett par sådana dära paljett tights eller lack tights.
I några år har jag velat ha ett par och nu när dom finns i handeln, ja vad har hänt med min kropp då?
Jo, jag har gått och blivit för fet!
Igår fick jag nöja mig med att köpa ett par gråa tights, dom var i strl M, men det var bara för att dom var sydd för en sån som jag.

Livet kunde inte ha varit mer orättvist än så...