koolaida

Min lärare är en väldigt klok kvinna.
Det är jävlar anamma i henne och hon skulle aldrig ta skit.
Hon är väldigt säker i sina åsikter och det måste jag säga att jag ser upp till henne för det.

Igår avverkade jag hela MÄSKen med henne.
Där var vi väldigt överrens om allt.
Hur skulle jag ta hand om Mohammed som är på äldreboendet?
Jag är anställd för att ta hand om människor och då ska jag göra det också, det är inget mer med det, alla ska behandlas lika.

Många saker hon säger fastnar där inne i hjärnkontoret.
Hon tvivlar på religionen, den vi människor kan bli slavar under.
Hon sa det igår att om en människa skulle gå runt och berätta om sina syner så skulle denne sättas in på psyket på en gång, men i kyrkan är det helt ok för en präst att prata om det, folk lyssnar på honom.
Man tar i hans/hennes ord och tror på dom.

Om man flyttar till en annan kultur, behöver man ändra på sig då?
Nej, givetvis inte så länge man följer det landets juridiska lagar.

Anledningen till att jag skriver sånt här nu är att i veckan fick jag en liten chock, ang det här med tro.
Och det slutar inte.
Åhh, jag blir så provocerad!
Jag blir galen!
Jag blir arg!
Hur ska jag kunna förhålla mig till denna människa i framtiden?
Hur kan man bli så "lurad"?
Jag brukar inte vara den som lägger mig i vad andra väljer att göra men det här går ju till överdrift.
Jag är så fruktansvärt jävla förbannad.