koolaida

Jag känner mig alltså som en stoppad korv som inte kan ha mina armar längs med kroppen.

Det ni, alla borde ha fått varit på den festen jag var på i lördags.
Vi åkte buss en timme för att få komma till festen, väl där var det säkert över 200 pers. Ett riktigt stort event alltså. Folk var glada och dansade, ett liveband spelade.
Det åts en massa korv och ostmackor och det dracks en massa trocca, jag fick säkert i mig över en halvliter trocca.
Musiken var så hög så att det kittlades i mina öron, men vad gjorde det folk var ju så glada.

Skämt o sido, jag var på länsdans med jobbet och gud så bitter jag var.
Musiken var värst, en knubbig tjej i en kort paljettklänning och stövlar, det kanske låter modernt men det var det verkligen inte. Schlager.

Jag har alltid hållt på att sagt att man aldrig tänker på hur man själv är.
Det är alltid en massa fel på alla andra, man kan klaga och säga elaka saker om andra människor som inte förtrjänar det, men hur beter jag mig själv egentligen?
Fast att jag försöker tänka så så kan jag inte se fel på mig själv, det är därför bra att ha en person som lever nära en som kan påminna en om sådana saker, ta det lugnt nu ett tag, nu är du så här och nu gjorde du så.
Så får man sig en liten tankeställare.
Ofta kan det ju hända att man ställer sig i försvarsposition och vänder taggarna utåt och fräser tillbaka.

Ibland käner jag att vissa kan behöva en smäll på käften och får berättat för sig hur fan dom beter sig, vissa är så insnöade och ser bara till sin egna sorg hela tiden, vill man ha vänner och folk som älskar en så måste man böja att lyssna och kunna ta till sig kritik utan att käfta tillbaka.
Sätt dig ner och fundera?
Har nån någon gång sagt till dig att det här sårade mig?
Handlade du fel då, eller ska du fortsätta att vara mallig och inte låta nån köra över dig?
Det kan ju vara så att det kan vara nåt fel ifall inte folk stannar kvar i din närhet, tänk efter, det finns fortfarande stor potential hos dig som gör att du kan bli en fantastisk person.

En av mina närmaste vänner står alldeles ensam ute på staden på landet.
Där står hon och ser bra ut som alla expiditer gör, men alldeles ensam.
Jag tycker så synd om henne så att jag måste skriva det.
Men hon får iaf betalt.

Ja, den frågan fick jag...Jag sitter här på min bakdel som verkar växa sig större och större för varje vecka, den kanske gör det just för att jag sitter?
Nejdå, jag motionerar några gånger i veckan med mamma.
Annars då, ja då försöker jag sitta här på min givna plats i soffan med mina skolarbeten. Snart står dom mig upp i halsen, samtidigt som jag tycker att det är väldigt intressant.
Jag har kommit fram till att jag är väldigt intresserad av hjärnskador medans jag hatar muskler och senor.

Jag tänkte på det här med mode, inte för att jag passar i mode längre, men ändå.
Kängor, visst har jag köpt det. Ett tag funderade jag på ifall jag skulle leta rätt på mina gamla docs som jag hade för ca 11 år sedan, på den tiden jag inte ville något annat än att vara radikal.
Men så kom jag på att jag hade sparkat på skolväggen med mina stålhätta kängor så att dom skulle få den rätta slitna looken och att jag säkerligen hade skrivit "Go vegan" med en svart spritpenna på dem.
Inte för att jag var vegan, men jag tyckte att veganer var häftiga.
Själv var jag vegetarian och åt både fisk och fågel, jag ville så gärna bli vegan men var alldeles för tjock för att kunna ge upp alla godsaker.
På den tiden så skulle man bara vara aktivist eller kommunist, det närmaste jag kom kommunism var att rösta på vänsterpartiet första gången jag fick rösta, så ball var jag.
Jag kände inga aktivister eller veganer men jag tittade på bilder på sådana på internet. Det var den tiden då internet just hade kommit in i folkhemmet på Alnö. Innan var det bara rikemansfamiljer som hade sånt.
Och så segt allting gick, man fick stoppa in sina vanliga cd skivor i datorn för att kunna lyssna på Kula Shaker.
Det var just Kula Shaker som jag trodde att veganer lyssnade på så därför gjorde jag också det. Govinda jaya jaya, gopala jaya jaya, radha ramana hari, govinda jaya jaya.


Ibland blir man så van vid vissa saker så att man inte längre tänker på dem.
Det var alltid en massa snack om att man aldrig skulle träffa en kille som trodde sig bestämma över en, men tydligen så var det helt ok för ens vänner att göra det?
Hur går det ihop?

Idag fyller Sixten ett år.
På ett år har mycket hänt för alla inblandande.
Sorg, förtvivlan, besvikelse, sjukdom, men även gjädje, lycka och kärlek.
Men det enda lilla Sixten har gjort är framsteg.
Grattis mosters älskade Sixten!

Ikväll blir det fest och jag ser faktiskt fram emot det, förr var det var och varannan helg, så ofta så att det vart vardagsmat.
Så nu känns det faktiskt riktigt kul.
Fästmannen ska fylla år så Johanna och Andreas ska komma hit och det ska drickas vin som vanligt.
Främmande betyder att man måste städa som inte är direkt någon favorit sysselsättning längre.
Men å andra sidan så vill jag inte att Johanna ska tro att jag är nån lurk som bor på en soptipp.

Igår satt det en utvecklingstörd kvinna på bussen, bakom henne satt en fd missbrukare.
Kvinnan tog upp sin telefon och ringde till sin mamma och pratade jättehögt.
Den fd missbrukaren frågade; Tror du att hon hör?
Det tyckte jag var hur roligt som helst.

Det är jag.
Fick just ett erbjudande om att få gå på obduktion imorgon genom skolan.
Jag fick genast hjärtklappning och tackade nej.
Hur jävla larvig är inte jag då?
Jag tror att jag genast har ångrat mitt beslut, samtidigt som jag inte vet om jag är redo att se en kropp skäras i, alla organ del för del.
Det hade ju varit intressant.
Jävla fjanteri!
Jag som har skrattat åt folk som har tackat nej till detta tidigare och tyckt att dom har varit några känsliga miffon och nu är jag likadan själv.
Nu ska jag skämmas.

Gud lägger hinder ivägen för en så att man kan växa.

Ja, eller hur?

Det bästa jag vet just nu är att sitta och skriva elaka kommentarer till en av Sveriges största bloggare.
Är det halv elakt så skriver jag att det är från mig, men är det lite mer elakt så blir jag lite nervös och förblir anonym.
Och det roligaste är när den smarta bruden svarar här i min blogg.

Så roligt har jag det.