koolaida

Nej, jag kan inte skriva nånting just nu. Det får vänta tills imorgon.
Jag är ledsen, jag har väntat i några år på just det här tillfället och nu är det över. Det gick lika snabbt som när löven går från gröna till gula på träden om hösten.
Allt är borta och jag känner mig tom.
Det känns som om jag har förlorat en nära vän eller en anhörig i en olycka eller nåt.
Snabbt!!! Det är över bara.

Jag har fått en praktikplats!
Å inte nog med det, det är inte vilken plats som hellst utan en väldigt fin plats.
Jag vill inte avslöja vart men det har med det undre livet att göra.
Det blir bra.

Allis tyckte inte att det var en sån god idé det här med snö.
Det var svårt att gå på den sa hon.
Hon sprang över gräsmattan och skrek tills hon kom på bar mark.
Märklig filur det där.

Ibland måste man få vara glad och ibland måste man få vara bitter, man måste som människa ha åtminstone ett iriitationsobjekt. Ibland måste man få spy galla över sitt sådana objekt.

Jag är så himla svag som person.
Jag känner att jag behöver en man vid min sida som kan ta mina beslut, så jag slipper själv.
Det var därför jag träffade min kille, bara därför.

Vissa kan ju tycka att bara för att man träffar en kille så är man svag och i dom här vissas huvuden så klingar inte förälskelse utan partnerskap och förhållande handlar bara om maktspel. Vem bestämmer, vem är starkast? Vem är stjärnan i förhållandet?
Så jävla barnsligt att hålla på att tänka i dom banorna. Kärlek trodde jag handlade om något helt annat.
Men om man tänker på ett annat sätt då.
Om jag hade varit homosexuell och träffade kärleken i en tjej, hade jag varit svag då?
Förmodligen inte enligt vissa.

Men nu är det ju så här, att jag är Ida och jag bestämmer över mig själv helt själv och ibland vill jag bestämma över de val som jag och min sambo står inför och ibland tvärtom, då vill han bestämma.
Våran tid tillsammans tillbringar vi mest med glädje, inte med dominans spel och undergivenhet.
Vi är som par är mest.
Sen vet inte jag hur vissa lever i sina parförhållanden, dominans, otrohet och en jävla massa attityd kanske?

Men ärligt, min kille gör mig lycklig och jag hoppas att jag gör honom lycklig.
Och var det inte så så skulle vi aldrig kunna skaffa barn tillsammans. Jag är säker på att jag är en av dom få kvinnor som får chansen att leva i ett jämställt förhållande i resten av livet. Jag kommer inte att ha två jobb som man säger att kvinnor har, barn, hem och arbete, utan jag har en helt fantastisk kille som vill leva precis som jag. Vi delar på allt.

Så, puckade människor, uttala er för fan inte när ni inte vet.
Och med tanke på att vissa inte ens har konverserat med min kille utan valde att bryta så...Som sagt, uttala er inte.

När jag blir less på läxläsningen om kvällarna så brukar jag dra fram guran.
Ikväll likaså, Allis kom förbi, vi satt här tillsammans och kompade.
Allis tycker att jag är så jävla häftig, vi kom på en låt tillsammans.




Frågan är nu om jag ska äta blodpudding eller choklad till middag?

Man måste ha pengar, därför måste man arbeta.
Man måste skicka in sin närvaro för skolan för att få pengar från FK.
Det missade jag.
Mamma är förbannad, hon ska skjutsa mig till min lärare idag och sätta henne på plats så att jag får mina pengar.

För övrigt så är min sambo väldigt intelligent, det gillar jag väldigt mycket.

Jag sökte på F:s mördare på google, på hans namn.
Det kom upp en sida där folk har diskuterat detta brott, mördarens bakgrund, nationalitet osv.
Jag kan säga att det var alldeles för hårda ord för min del.
Okända människor har uttryckt sitt hat gentemot först mördaren, men sen även mot offret.
Dom har målat upp en bild av henne från sin egna fantasi, vem hon var och vad hon trodde på.
Hon och hennes bästa vän skulle tydligen vara kommunister och dom var ute och förstörde halva stan om kvällarna.
Jag väljer att inte skriva just dom orden som stod, det stod inte kommunist utan något helt annat.
Men pga av deras jävliga fantasi så hade dom kommit fram till att det var ingen förlust för samhället att just en som hon blev bragd om livet.
Som närstående till denna händelse så vart detta för mycket.
Jag är så besviken och ledsen.
Jag mår illa.

Nu har vi efter många om och men kommit fram till vad det var för en fågel som Allis tog.
Det var en orre, en hona.
Kattskrälle.

När jag skulle gå ut och titta efter vad kråkorna skrek åt så såg jag att Allis hade fångat ett djur lika stort som henne själv.
Hon bara satt där och tuggade och det stora djuret öppnade sin lilla mun för att ropa efter hjälp, men inte funkade det.
Inte ett ljud kom fram.
Jag ropade på fästmannen att han måste komma och titta på höken Allis hade tagit.
Han tittade och sa att det var en duva, men det tror inte jag, jag tror att det är en hök.
Så nu ligger hökjäveln där ute i buskarna med Allisjävel över sig.
Vad göra?
Jag är så himla besviken på Allis, jag vill inte se henne nå mer idag.
Hon kan stanna ute med sin jävla hök.
Hon äcklar mig!

Det finns en typ av människor som stör mig så in i norden.
Det är dom här som inte tror på människor som har varit med om övernaturliga fenomen.
Dom människorna har en tendens till att bli så ofantligt dryga och elaka.
Jag tål dom helt enkelt inte.

Idag när jag var på city gross och handlade så var jag med om en grej.
Sakta och stillsamt gick jag fram och plockade ner varorna jag skulle ha.
Medans jag lägger ner mjölken i korgen så blir jag slagen över ryggen med en ost.
Rakt över njuren, nu kissar jag blod.
Jag funderar på att polisanmäla det här, men det är så svårt att förklara det här, ingen kommer att tro på mig.

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1278009

Den där lilla fisen jag nämde i ett tidigare inlagg, lyssna noga, det är ingen brakskit direkt.

Miss Li känns väldigt uttjatad för min del, men så hörde jag den här låten idag.
Och jag kom och tänka på hur mycket jag älskar min man.

Det är lördag kväll, jag är ensam hemma och tittar på dansbandskampen, snart ska jag äta chokladmouse.
Idag har jag varit på sjukhuset igen, min favoritsysselsättning.

Igår så såg jag något på TV som fick mig att dö en smula.
Jag tror att det var repris på morgonsoffan.
Det finns nåt nytt inslag med där, Nightvision tror jag att det heter.
Det är ett medie, ett danskt som kollar in spökerier och sånt. Igår så skulle han hjälpa polisen att se mordet på en flicka. Han gick runt i en park och pratade, luktade på ett löv och sånt. Och så vart han lite hysterisk så han tog tag i en gren i ett träd och drog i den och när den lossnade från trädet så ramlade han omkull och så fes han. Hahahahahahahahahahahahahahahahaha.

När jag och fästmannen satt på bussen så kom det en gammal gubbe och satte sig mittemot oss.
Vi har sett han tidigare. Han bär en rock som är full med rosor, inte rosor som doftar gott och man har i en vas, utan piss rosor.
Men iaf så satte han sig ner sådär kraftfullt som äldre gör, så pass kraftfullt så att snordroppen som hängde på hans nästipp for iväg med en väldans fart. Jag såg att fästmannen reagerade och tittade på min väska ifall den hade hamnat där. Men nej, inte där.
Utan jag kände precis vart den hamnade, på mitt finger.
På mitt fuck you finger.
Resan var förstörd och jag kände mig enormt äcklad.

Fästmannen berättade att medans jag hade varit i skolan så hade Allis kommit in och varit hel sur. Han hade sagt åt henne att hon fick äta den maten som låg framme till henne men hon hade svarat något i stil med; Nej, det tänker jag inte göra och sen hade hon gått ut igen.

Drt kanske är på tiden att vi börjar umgås med andra människor?

...Är Johanna ledig, så när min telefon pipade till på förmiddagen så trodde jag att det var Johanna..Jag trodde att hon ville umgås, att hon ville fika...Men givetvis så var det satans smset från Kappahl.
Vilken ung kvinna vill ha ett sms därifrån?
Man kanske får skylla sig själv om man har ett medmera kort.

Om en tjej/kvinna talar om våldtäkt eller våldtäktsförsök så pratar hon nog bara inte.
Stackars lilla barn som blev utsatt av Tito Beltran, förmodligen förstörd för livet för att en kåt Tito tog för sig.
Och sen står hans fru vid hans sida och försvarar honom?!?
Vad är hon för en kvinna egentligen?

Det var den dagen då djävulen kom in i det svenska folkhemmet

Återigen förvånas jag av alla värdelösa bloggar som finns.
Vad jag åt till frukost; löd ett inlägg.
Fil och bran flakes, mums!
Och så en bild på filpaketet.
Jaha?



Igår kväll var Pappa, jag och B. McCool på teater/musikal.
Det var första gången för McCool. Vi var på Elvis, en show av glada Hudik teatern.
Det var så himla bra, jag hade inte så höga förväntningar eftersom folk brukar jubla åt det minsta lilla som utvecklingstörda gör.
Men nu var det ju bra och så lyckliga dom såg ut dessa människor.
En massa Elvis klassiker spelades och det var en tjej som sjöng som var så otroligt duktig. Imponerande.

Mina kära vänner; B. McCool vill förbli anonym, så inga kommentarer tack som kan avslöja dess identitet.