koolaida

Jag är så himla svag som person.
Jag känner att jag behöver en man vid min sida som kan ta mina beslut, så jag slipper själv.
Det var därför jag träffade min kille, bara därför.

Vissa kan ju tycka att bara för att man träffar en kille så är man svag och i dom här vissas huvuden så klingar inte förälskelse utan partnerskap och förhållande handlar bara om maktspel. Vem bestämmer, vem är starkast? Vem är stjärnan i förhållandet?
Så jävla barnsligt att hålla på att tänka i dom banorna. Kärlek trodde jag handlade om något helt annat.
Men om man tänker på ett annat sätt då.
Om jag hade varit homosexuell och träffade kärleken i en tjej, hade jag varit svag då?
Förmodligen inte enligt vissa.

Men nu är det ju så här, att jag är Ida och jag bestämmer över mig själv helt själv och ibland vill jag bestämma över de val som jag och min sambo står inför och ibland tvärtom, då vill han bestämma.
Våran tid tillsammans tillbringar vi mest med glädje, inte med dominans spel och undergivenhet.
Vi är som par är mest.
Sen vet inte jag hur vissa lever i sina parförhållanden, dominans, otrohet och en jävla massa attityd kanske?

Men ärligt, min kille gör mig lycklig och jag hoppas att jag gör honom lycklig.
Och var det inte så så skulle vi aldrig kunna skaffa barn tillsammans. Jag är säker på att jag är en av dom få kvinnor som får chansen att leva i ett jämställt förhållande i resten av livet. Jag kommer inte att ha två jobb som man säger att kvinnor har, barn, hem och arbete, utan jag har en helt fantastisk kille som vill leva precis som jag. Vi delar på allt.

Så, puckade människor, uttala er för fan inte när ni inte vet.
Och med tanke på att vissa inte ens har konverserat med min kille utan valde att bryta så...Som sagt, uttala er inte.